Mer information
Ditz | Hus 7
Stockholm
Hus 7onsdag, 12 februari 2025 kl:19:00
Band: DITZOnsdag 12 februariInsläpp: 19.00Live: ca 20.00Åldersgräns: 13+ i målsmans sällskap/18+
”Never Exhale” är ljudet av ett band som inte har stannat upp för ett andetag. DITZ har turnerat obevekligt sedan släppet av deras första album ”The Great Regression” och även innan och reste minst 100 dagar om året sedan COVID. Låtarna som utgör deras senaste skrevs över hela Europa, ofta på lediga dagar och i lånade replokaler bara för att för att bryta upp de långa bilresorna.
Man skulle kunna säga att bandet behandlar inspelning och utgivning av musik som en eftertanke. Ofta spela låtar live flera år innan de släpps och finjusterar dem under tiden. Låtarna på den slutliga skivan kan förändras innan de någonsin hörs som en del av albumet. ”Never Exhale” spelades till stor del in i Holy Mountain studios i London under en isande kall januari. kall januari. Processen var fylld av hinder. Den ursprungliga planen, att åka och spela in i Rhode Island, övergavs när DITZ erbjöds en supportturne med IDLES, även om albumet fortfarande mixades av den ursprungligen tilltänkta ljudteknikern, Seth Manchester (Model/Actriz, Lingua Ignota, Big Brave).
Resultatet är ett album som härdats av trycket från sitt eget skapande. Mödosamt men inte älskat. Albumets teman uppenbarar sig mer vid ytterligare lyssningar. Öppningsspåret ”Taxi Man” är en utforskning av hur det skulle vara att väga upp sin påverkan på världen. Dentaxichauffören med samma namn kan ses som en figur av S:t Peter-typ, eller som Charon, som transporterar dedöda till underjorden.Ljudmässigt har albumet sina rötter i de vanliga DITZ-influenserna, klassisk noise rock somThe Jesus Lizard eller Shellac, eller postpunken från The Fall, men tar också in nya influenser.influenser. Avslutningsspåret ”Britney” kan jämföras med Radiohead eller Mogwai. Sammantaget,är albumet en tydlig utveckling från deras första insats. Ett tecken på vad som komma skall.
”Never Exhale” är ljudet av ett band som inte har stannat upp för ett andetag. DITZ har turnerat obevekligt sedan släppet av deras första album ”The Great Regression” och även innan och reste minst 100 dagar om året sedan COVID. Låtarna som utgör deras senaste skrevs över hela Europa, ofta på lediga dagar och i lånade replokaler bara för att för att bryta upp de långa bilresorna.
Man skulle kunna säga att bandet behandlar inspelning och utgivning av musik som en eftertanke. Ofta spela låtar live flera år innan de släpps och finjusterar dem under tiden. Låtarna på den slutliga skivan kan förändras innan de någonsin hörs som en del av albumet. ”Never Exhale” spelades till stor del in i Holy Mountain studios i London under en isande kall januari. kall januari. Processen var fylld av hinder. Den ursprungliga planen, att åka och spela in i Rhode Island, övergavs när DITZ erbjöds en supportturne med IDLES, även om albumet fortfarande mixades av den ursprungligen tilltänkta ljudteknikern, Seth Manchester (Model/Actriz, Lingua Ignota, Big Brave).
Resultatet är ett album som härdats av trycket från sitt eget skapande. Mödosamt men inte älskat. Albumets teman uppenbarar sig mer vid ytterligare lyssningar. Öppningsspåret ”Taxi Man” är en utforskning av hur det skulle vara att väga upp sin påverkan på världen. Dentaxichauffören med samma namn kan ses som en figur av S:t Peter-typ, eller som Charon, som transporterar dedöda till underjorden.Ljudmässigt har albumet sina rötter i de vanliga DITZ-influenserna, klassisk noise rock somThe Jesus Lizard eller Shellac, eller postpunken från The Fall, men tar också in nya influenser.influenser. Avslutningsspåret ”Britney” kan jämföras med Radiohead eller Mogwai. Sammantaget,är albumet en tydlig utveckling från deras första insats. Ett tecken på vad som komma skall.
